Manschettknappar

Om manschettknappar

Manschettknappar, vare sig det är en klassisk, modern, rolig manschettknapp eller en knut, är en klassisk manlig accessoar som använts i århundraden för att ge en extra gnista åt kostymer och mer lediga kläder.

Enligt engelska National Cufflink Society har manschettknappar använts ända sedan antiken och bevis på detta ska ha hittat i Kung Tuts grav. Det var dock först någon gång under 1700-talet som manschettknappar började användas i större utsträckning. Vilket exakt år under 1700-talet som manschettknappen slog igenom på allvar vet man dock inte säkert. Det är först 1788 som manschettknappen finns dokumenterat mer frekvent i texter om manliga accessoarer, men det finns tecken på att guld- och silveraccessoarer som påminde om manschettknappar använts innan detta år.

Runt 1850 började den första serietillverkningen av manschettknappar. Fram till dess hade alla manschettknappar tillverkats för hand av juvelererare. Genom utvecklingen av ångdrivna stansmaskiner, elektrisk mettalurig och en ny fransk maskin som kunde massproducera manschettknappar i emalj kunde manskettknappar nu erbjudas till en bredare och mindre förmögen målgrupp. Manschettknappen blev en möjlig accessoar för i stort sett alla män som bar kostym.

Anledningen till den ökade efterfrågan på manschettknappar vid denna tid berodde till stor del på det för tiden nya modet med ”fransk manschett”, idag kallat dubbel-manschett. Sedan dess har modet med dubbel-manschett, olikt de flesta andra modetrender, hållit i sig och dubbel-manschett är modernt än idag.

Trots lägre priser på manschettknappar var det fortfarande många män som inte hade råd med manschettknappar i guld, silver och emalj. En vanlig trend blev att män vars hustrur avlidit tog två hårstrån från sin avlidna hustru och placerade under glas i ett par manschettknappar, som ett tecken på sorg.

Nästa boom i industrin för manschettknappar kom under 1880-talet i USA. En affärsman vid namn George Krementz patenterade en maskin som mycket effektivt kunde tillverka enklare mansschettknappar och plötsligt sålde varenda herrbutik New York manschettknappar.

Utvecklingen fortsatte och under 1920-talet fick manschettknappar i emalj sitt stora genomslag. Efter den kommunistiska revolutionen i Ryssland hade flera av de mycket skickliga Fabege-juvelerarna flytt från Ryssland. Dessa kom till Västeuropa och USA och lärde ut sina kunskaper till andra och designen på manschettknapparna varierade i takt med modet.

Emaljens storhetstid för manschettknappar dämpades något i och med att billigare manschettknappar i plast började tillverkas. Många av de manschettknappar i emalj som gjordes under 1920-talet är dock än idag bland de mer åtråvärda objekten på den internationella juvelmarknaden.

Under 1960-talet var användandet av manschettknappar som störst. Den största amerikanska tillverkaren tillverkade hela 12 miljoner manschettknappar per år. De närmaste årtiondena efter gick användandet ner i världen. De senaste fem åren har dock ett stort uppsving synts igen och manschettknappar säljs som aldrig förr och tusentals modeller finns att köpa.